"STARKA PRÄSTIN"
Reinhold Hedbergs liv och leverne beskrivs dels i en minnesteckning av hans vän Petrus Nordmann i S.F.V. (Svenska folkskolans vänners) kalender 1922-1924 (utgiven 1922), och dels i Einar Spjuts biografi Människa och präst från år 1959.
"Boa" Hedberg föddes i Petalax den 7 januari 1862. Han hade fyra systrar. Nordmann beskriver honom som en outtröttlig arbetare, folkhövding och glad sångare. Fadern Fredrik kom från Kimo Bruk i Oravais och blev med knappa betyg präst medan modern Johanna Lovisa Rydberg var dotter till en svensk bergsingenjör och släkt med skalden Viktor Rydberg.
Hedberg gick om lyceets sjätte klass och klarade studenten efter några månaders prolongation den 19 december 1883. I yngre år lär han ha präglats av viss stolthet och självöverskattning.
Hedberg prästvigdes den 16 juni 1890. Han förklarade den långa studietiden med att han måste stanna hemma flera terminer för att hjälpa sin far. Vid prästvigningen var han förlovad med Vivi Appelgren och paret gifte sig den 16 oktober samma år. De bodde ett år i Korsholm innan Hedberg blev tf kyrkoherde i Korsnäs.
År 1893 beordrades Hedberg till Angelniemi för att lära sig finska, men bytte istället tjänst med tf kaplanen i Bergö. Hedberg sade att det "var hans avsikt att vistas, verka och sist vissna" i svenskbygderna kring Vasa. På Bergö tillbringade Hedberg "den lyckligaste tiden av mitt liv".
Den 1 maj 1889 blev han ordinarie sockneadjunkt i Mustasaari och 1906 kapellan i Korsholm. Under cirka 20 år var han ordförande för Mustasaari lantmannagille och för Vasa läns mellersta nykterhetskrets. Under åren i Korsholm gjorde Hedberg ett banbrytande arbete för ungdomsarbetet i församlingen och han jobbade hårt för att förverkliga tanken på Kristliga folkhögskolan i Nykarleby. Hedberg hade många uppdrag, han var även styrelseledamot i Mustasaari brandkår, ÖSL, Gamla Vasa nykterhetsförening och sparbank, en missionsförening, några sångföreningar samt vd i fastighetsaktiebolaget Viking. År 1907 valdes han dessutom till lantdagsman, vilket han med ett avbrott förblev till 1919.
Redan den 19 september 1905 dog hustrun Vivi. Hedberg plågades av ensamhet efter hennes död, men när han reste till Stockholm för att rådfråga en läkare om en ämnesomsättningssjukdom träffade han sjuksköterskan Constance Öhberg, som också var intresserad av sång och musik. Paret gifte sig 10 maj 1908 och fick två barn, Lars Reinhold 1909 och Barbro Margareta 1911.
"Boa" Hedberg kallades "starka prästin" och det med orsak. Efter att självständighetstankarna vaknat smugglade han tillsammans med likasinnade in gevär och ammunition till Finland under nattliga båtfärder och hjälpte tyska flyktingar att fly över Bottenhavet till Sverige.
På Hedbergs förslag beslöt Korsholms lantmannagille den 19 maj 1917 att stifta den första skyddskåren, täcknamn "brandkåren", i Finland. Den 28 maj hölls ett stormöte i Smedsby med representanter för de flesta socknarna i svenska Österbotten med Hedberg som en drivande kraft.
"Varje man mellan 16 och 60 år borde förpliktas att inträda i denna organisation, såframt han ville åtnjuta skydd för sig och sin familj", manade han.
Hedberg befann sig i Helsingfors när Frihetskriget bröt ut. Via kyrkoherde Bäck fick Hedberg veta att de två hade dömts till döden av en röd domstol på grund av verksamheten i Österbotten för skyddskårsväsendet och arbetet "på den tyska linjen" för jägarutbildningen. Hedberg gick genast under jorden, men när han fick tag på en rysk marinofficersuniform gick han öppet och iskallt omkring, skäggig och fryntlig, på Helsingfors gator utan att kännas igen. Han besökte till och med ett ryskt örlogsfartyg och frågade var minupplaget fanns förvarat. När tyskarna ryckte in i Helsingfors den 12 april 1918 var han i tjänst som beväpnad fältpräst och grep en rödgardist på öppen gata, avväpnade denne och tog hans vapen.
Efter frihetskriget tjänstgjorde Hedberg en kort tid vid Jägarbrigadens andra regemente och erhöll titeln fältprost. Året därpå besökte han under sex månader USA för att predika för utvandrade österbottningar.
Enligt Petrus Nordmann var Hedberg initiativtagare till förstadssamhället vid Prästudden, där Hedberg själv bodde.
Den 22 februari 1922 utförde den plikttrogne prästen sitt sista ämbetsuppdrag, antingen ett sjukbesök eller ett läsförhör.
Han led av sviterna av en förkylning, men gav sig av - trots snöyra, bister kyla och nordlig vind - till den mest nordliga skärgårdsbyn i församlingen. Hedberg förkylde sig igen och dog den 28 februari 1922 av lunginflammation i hemmet på Prästudden, "ett par kilometer norr om Vasa".
Artikel ur Vasabladet 2003-02-02
Artikelförfattare: Peter Ehrström