Isak Gästgivar, Strandberg (1852-1942), ”Norrskat Isak”, var mycket kunnig och yrkesskicklig bössmed.
Han var den första i Bergö som började borra bösspipor. Tidigare hade man värmt, vridit och vällt ihop av tjockt järn. Man trodde inte på hans borrande, och väntade sig borren ut i sidan på pipan, men det gick bra och Isak gjorde många fina bössor.
Leander Westergård berättar, att när han var dit en gång, hängde det sex nya bössor av grövsta kaliber på väggen. Själv använde Isak också sina bössor flitigt. Han var skicklig fälman, och det sägs att han inte gjorde mycket annat än låg i fälan, och att han inte såg snön smälta hemma på 50 år.
Han gifte sig till Molpe, och 1893 flyttade han dit och tog namnet Strandberg. Yngsta sonen Johannes, född 1893, var då så liten att han hängde i en korg upphängd på båthusväggen medan man lastade ur båten, sägs det.
Att Isak var sälskytt kan bevisas med följande: Han hade sett en säl ute vid en holme och vaktade där i tre dygn, och när sälen kom: ”Tå va ja tier”, sa han. Eller när han hade en nybörjare, en pojke, med sig på jakt och sa: ”Du vet om du behöver, så skit inte på land!” (Det var för att inte med lukten skrämma bort sälen).

Tillbaka