År 1860 hade Överstyrelsen för allmänna byggnaderna beslutat att en fyr skulle skulle byggas vid Wargö-gaddarna och senaten beviljade medel att bygga en fyr av sten. Platsen var utsedd och grundläggningsarbetena hade påbörjats på Gåsberget 1867. Dåvarande lotsdirektören, amiral Boris Nordman, som stödde sig på lokala sakkännares uttalanden blandade sig nu i saken. (Bl.a uttalade sig Bergöbon “Heichas Jon” och sade: “Bygger Ni fyrin på Goåsbärje far vi heim å slipar uxen”). Han väntade riklig skörd av träfartygsvrak. Man ansåg att fyren borde stå på Norrkallan för att göra den största nyttan och inte på Gåsberget. En tremannakommitté tillsattes för att utreda saken, amiral Nordman, en representant för Överstyrelsen och en representant för Vasa stads skeppsredare. Kommittén föreslog också Gaddkallan som byggnadsplats och arbetena på Gåsberget avbröts. Genom offentlig auktion den 15 februari 1881 sålde sedan staten en på Gåsberget uppförd magasinsbyggnad av trä (blev kvar på Gåsberget i statens ägo tills den förföll), färdigt byggnadsvirke till ett boningshus, tegel, kalk, annat byggnadsmaterial, diverse byggnadsredskap med mera. Man kan än idag se resterna av grundnings-arbetena på Gåsberget.

Saken var inte utagerad i och med detta utan en tioårig dragkamp inleddes. Kommittérna och förslagen avlöste varandra, kostnadsplaner och förslag uppgjordes, lotsdirektörer växlade men fyren på Wargö-gaddarna förblev på dagordningen. Man använde inhemsk och utländsk expertis. Överingenjören i det svenska lotsverket von Heidenstam gjorde år 1873 ritningar på en rund järnfyr med 10 mils lysvidd, men senaten lät saken förfalla.

En statskommitte hade år 1882 uppgjort ett förslag rörande uppförande av nya fyrbåkar m.m. vid Finlands kuster. Vasa Handelsförening avgav 8.12.1882 ett utlåtande över förslagen för de till Vasa ledande farlederna:

"... Likaså godkänns förslaget om uppförande av en fyr på Strömmingsbådan. Däremot måste lotsdirektörens förslag om placerande av en fyr på Rönnskär anses som förkastligt. Uppgiften om att Rönnskär som plats för en fyr erbjuder det företrädet, att där utanför finns fritt vatten , är oriktigt, ty på mer än 3 minuters avstånd från Rönnskärs lotstation eller det s.k. båklandet möter undervattensgrund, som även är av lotsverket utprickade. Rönnskär är olämplig som lotstation, och en sådan borde istället förläggas till det längre västvart belägna Storsand.” (1872 föreslogs att man inrättar en livräddningsstation på Wargögaddarna och 1886 underhöll “Lifräddningsföreningen i Wasa län” en station med en anställd livräddningsvakt på Gåsberget, för vilken erlades 40 mark i arrende. Enl ett brev av Werner Bell daterat 6.02.1886)

Den 12 meter höga runda järnfyren enligt Heidenstams ritning beställdes i maj 1884 från Helsingfors Gasverks Maskinverkstad, och i november kunde lotsverket utföra mottagningsbesikting av fyrens delar. Strömmingsbådans fyr kunde så slutligen uppföras 1885 efter många och långa disskussioner, utanför Wargögaddarna på Norrkallans västra udde. Uppförandet startade på våren och fyren tändes första gången 22.10.1885. Ur fyrbeskrivningar från 1890-talet kan man läsa följande:


”Strömmimgsbådans fyrbåk, till formen en stympad kon uppförd 1885 av järn, övre 3:e delen röd, nedre delen vit. 16 meter ovan vattnet och 14 meter hög, visande rödt ej roterande sken från N 5 O över west till S 15 O tjänar fyren till ledning vid segling norrut samt varnar för Vargögaddarna. Fyrbetjäningen bor i en rödmålad stuga vid fyren.” (Personalen år 1911 bestod av 1 fyrmästare, 1 äldre fyrvaktare, 1 yngre fyrvaktare och 1 extra fyrvaktare.)


Fyren utrustades vid uppförandet först med en diopterlins av Barbier & Fenestre från Paris. Ljuseneheten bestod av en ett par meter hög dioptrisk linsenhet och rött glas. Fyren visade fast rött sken ut mot havets västra sektorer. Fyren var helröd de första åren men ommålades efter beslut 03.08.1887, för att ej förväxlas med Rönnskärs känningsbåk, nerifrån till 2/3 vit och resterande övre 1/3 röd, dvs den nuvaranade färgsättning. År 1904 installeras Forsells AUER-brännare i fyren och pyronafta utbyts mot Kerosene som bränsle. Beräknad petroleum åtgång för fyren år 1914 var beräknad till 710 liter. År 1923 omändrades fyren till drift med acetylengas och samtidigt ändrades fyrkaraktären till att visa blinkjlus i röda och vita sektorer. År 1963 automatiserades fyren och utrustades med solventil och automatisk strumpbytare. Från 1987 drivs fyren med solceller och ackumulatorbatterier och lysvidden är 10.5 sjömil. Fyren tändes från starten 1885 vid islossningen på vårarna och släcktes när Bottenviken frös till och hamnarna stängdes. När hamnarna i Bottniska Viken började hållas öppna för vintersjöfart med isbrytarhjälp hölls fyren på Strömmingsbådan lysande året runt.

För fyrmästaren och de två fyrvaktarna byggdes år 1885 bostäder och förråd. På holmens östra udde (kallades “bastu-udden”), en rödmålad timrad bastu, mitt på holmen en rödmålad timrad fyrvaktarbostad med tre lägenheter, en timrad magasinbyggnad med fyra förråd strax sydväst om bastun, väst om fyrvaktarbostaden en iskällare av granit (vitkalkad på syd och västsidan) med innerväggar och innertak av tegel. Ett vedlider/förråd om 6,24m x 4,75m byggdes sydväst om fyrvaktarbostaden, och stod på sirenhusets plats fram till 1945. Vatten gick ofta in i detta förråd. Vedlidret flyttades en bit norrut mot iskällaren mellan fyren och fyrvaktarbostaden för att ge plats åt sirenhuset. Detta förråd revs omkring 1965. År 1885 grävdes en brunn syd om bostadshuset uppförd i stock, men denna brunn gav från början dåligt dricksvatten och 1918 nämns att brunnen är igenstenad. Redan 1888 införskaffades en järntank som vattenförråd och 55 trätunnor för vattentransport från fastlandet (Bergö-Gadden). Allt regnvatten samlades upp och leddes via rännor till tanken under huset. Under 1889 bestrykes taken på bibyggnaderna med asfaltlack. År 1924 nedmonterades fyrvaktarbostaden på Strömmingsbådan, och den 13 och 14 juni lastades virket på en pråm för att bogseras av “Mareograf” till Rönnskärs lotsplats. Där återuppfördes byggnaden som en fyra lägenheters bostad för att ersätta den år 1924 nedrivna ålderstigna lotsstugan. Den nuvarande fyrvaktarbostaden på Strömmingsbådan om tre lägenheter uppfördes först efter kriget år 1946-1948. Under mellantiden 1924 - 1948 bodde de två fyrvaktarna, Mathias Östman i den till bostad ombyggda bastun, och Emil Söderholm i den till bostad ombyggd västra delen av förrådshuset. I samband med omändringen av magasinet till bostad utbyggdes norra väggen och två nya förrådsrum erhölls.

Skeppsbefälhavareföreningen anhåller 22.01.1903 att en mistsignalapparat byggs på Strömmingsbådan. Den 29.02.1904 inbegärs planritning över Strömmingsbådan, var planerade mistsignalapparathuset 10,5m x 9m skall stå. Men byråkratins kvarnar malde igen långsamt, sirenhuset byggdes först 1945 efter kriget och mistsignalanläggningen installerades 1946. Fyrpersonalen utökades nu med en fyrmästare igen.

Strömmingsbådan är mycket låg och vid hårda stormar slog vatten över holmen. Någon egentlig skyddad hamn fanns inte utan båtarna var uppdragna i det grunda sundet mellan Piggrynna och fyrlandet. Den nya djupa och skyddade hamnbasssängen iordningställdes av Sjöfartsdistriktet 1987. I december 1885, december 1887 och 1899 drog ovanligt kraftiga stormar fram över området. Vattnet sköljde under dessa stormar över hela landet och ställde till förtret åt fyrpersonalen, bla fick de vatten i källaren och deras matpotatis blev förstörd. Den 31.10.1890 förstördes den uppdragna båten i en storm. År 1895 förekom tyfus på Strömmingsbådan.


Fiskarbönderna på Bergö deltog som markägare och intressenter också i diskussionen om Strömmingsbådans holme utgående från den ekonomiska sidan.


Avskrift av Bergö kommuns protokollbok s. 501


“Protokoll fört vid två söndagar härför utlyst Extra kommunal stämma med lägenhetsinnehavarne i Bergö by, den 15 oktober 1886 hos Bonden G Stark klockan 9 förmiddag.


§1

Upplästes en afskrift af Herr Guvernören i länet skrivelse till kronolänsmannen B. I. Rosing af den 24 maj innevarande år, som i början af Juni månad kom Kommonal styrelsen till handa, hvarigenom sagde Kronolänsman anmodats förständiga Bergö byamän att Kejserliga senaten den 12 i sagde Maj månad funnit skäligt tillägga lägenhetsinne hafvarene i Bergö by etthundra mark om året i ersättning för dem genom fyrbåkens byggande å Strömmingsbådan till skyndad förlust i fiskeriet vid holmen, emot Bergö byamäns skriftliga erkännande af Kronans rätt att för framtiden förfoga öfver sagde Strömmingsbåda och förbindelse att afstå från alla vidare anspråk på den samma, men skulle Bergö byamän med denna ersättning icke åtnöjas, lemnas dem öppet, att ifall af fog i laga ordning vid wederbörlig domstol derom tvista.
Sedan förenämnde skrifvelse blifvit för de här tillstädes varande lägenhets innehavarnene uppläst skreds till öfverläggning och beslöts sålunda: att Bergö byamän åtnöjas med den ersättning af etthundra |100| finska mark om året, som Kronan förbundit sig att utbetala i ersättning för den Bergö byamän tillskyndade förlust i fiskeriet vid Strömmingsbådan benämnde holme, å hvilken Kronan uppfört en fyrbyggnad.

Att Kronan utan något intrång från Bergö byamäns sida, emot förenämnde årliga ersättning eger i everdelig tid fritt disponera öfver åfvannämnde Strömmings båda, hvilken härmedels öfverlåtes i Kronans fria ego och förvaltning; att den af Kronan utlofvade årliga ersättningen af etthundra(100) mark utbetalas räcknadt från den tid då fyrbyggandet å Strömmingsbådan på börjades eller från våren 1885.


Afskrift af detta protokoll skulle utfärdas samt gälla såsom skriftlig öfverenskommelse emellan Bergö byamän och Höga Kronan


Protokollet upplästes , Granskades och Godkänndes

Bergö dag som ofvan

På Kommunalstyrelsens vägnar

Gabriel Stark
af dito ordf:

                                                      Bonden Matts Back              Bonden Erik Nyback
					
                                                      bomärke                              bomärke




                                                      Bonden Abraham Östman       dito Gabriel Stark
				
                                                      bomärke                               af dito“

Sammanställt av:
Per- Erik Berglund
1993-1999


Källor: Landsarkivet i Vasa: Lotsarnas brev
Seppo Laurell, Suomen Majakat.
Bergö kommunalstyrelse protokoll
Eino Rosten: Handlande borgerskapet och handelsföreningen i Vasa
Intervjuer med: Astrid Ostberg, Bror Söderholm, Edvin Berglund


Strömmingsbådan

eller

Startsidan