Vid den ordinarie vårstämman, som hålls den 27 februari år 1936, behandlades frågan om inrättande av elektrisk belysning i bygden. Dåvarande föreståndaren för Andelshandeln, Petter Nyback, refererade ärendet. Han framlade kostnadsberäkningar, som talade till förmån för ett av Andelshandeln ägt eget elektricitetsverk. Under den diskussion, som därefter uppstod, visade stämmodeltagarna ett stort intresse för saken. Andelshandelns styrelse gavs i uppdrag av stämman, att föra frågan vidare och uppgöra noggranna kostnadsförslag, vilka skulle så snart som möjligt framläggas för en extra stämma.
Styrelsen gick genast till verket, och varje styrelsemedlem fick sig tilldelat ett distrikt utav kommunen, där han skulle utröna möjligheterna att anskaffa elektrisk belysning till byn genom att taga reda på det antal lampor, som var och en av byborna ville installera och det antal stolpar, man ville leverera gratis för elnätets uppbyggande. Föreståndaren Petter Nyback skulle framskaffa definitiva kostnadsförslag med hänseende till det undersökningsmaterial styrelsemedlemmarna hade hopsamlat och med att beakta kostnaderna för elnätets utbyggnad samt kostnaderna för nödvändiga maskiner.
Den 26 mars hölls en extra stämma med Andelshandelns medlemmar. Föreståndaren Petter Nyback redogjorde för de resultat, styrelsen kommit till beträffande kostnadsberäkningarna och för det antal belysningspunkter, som med säkerhet skulle anslutas till företaget, liksom det antal stolpar, som skulle levereras. Belysningspunkternas antal var 299 st och stolpantalet 181 st. Efter det undersökningsmaterialet framlagts uppstod det en livlig diskussion. Frågan om Andelshandeln skulle starta och övertaga elverket eller om det skulle bli ett enskilt företag avgjordes först genom omröstning. För förslaget, att Andelshandeln skulle övertaga elektricitetsverket och elströmsdistribueringen, röstade 37 av 46 röstberättigade. En röstade emot, och 8 avhöll sig från att rösta. Sedan klarhet vunnits om hur företaget skulle skötas, fick styrelsen i uppdrag av stämman att förverkliga beslutet redan till instundande höst.
Av olika personer, som denna tid var med, har det framgått, att den verkliga diskussionen vid den nyss omtalade extra stämman rörde sig om huruvida elströmmen i detta skede skulle anskaffas från fastlandet. Troligtvis förhöll det sig på det sättet, att den lilla oppositionen önskade, att strömmen skulle tagas från fastlandet. Att detta då inte förverkligades berodde väl på att kostnaderna för en sådan lösning ansågs för höga enligt dåvarande beräkningar.
Under sommarens lopp år 1936 byggdes i rask takt elnätet i byn. Maskinerna anskaffades, och på hösten kunde strömmen kopplas på.
"Ehuru lamporna blinkade och ljuset var ostadigt kände vi stor glädje, när vi fick vår elektriska belysning", berättar en, som var med. Byn hade fått sin belysningsfråga löst för en tid av 16 år.
Under den senaste krigstiden hade man också orsak att välsigna det elektriska företaget, då det var svårt att erhålla petroleum för enskilda belysningsändamål. Det var mången, som då anslöt sig till elnätet.
Det starkt ökade antalet till elnätet anslutna ljuspunkter förorsakade att maskinerna blev för svaga. Nyanskaffningar måste göras. Reparationerna av elnätet och av maskinerna, som ibland fick större eller mindre fel, gjorde sitt till att elpriset steg i höjden. Man hade börjat med att debitera 7 mk per kw förbrukad el. År 1950 steg priset till 25 mk per kw. Därtill täckte inte inkomsterna utgifterna, utan man måste lägga till med affärens egna medel. Detta gjorde, att man inom styrelsen måste finna andra utvägar för bygdens elförsörjning, då det egna elektricitetsverket blev alltmer förlustbringande. Från styrelsen kom år 1951 ett initiativ att undersökningar skulle göras för att utröna möjligheterna att få ström från fastlandet. Då en statlig skärgårdskommitté under sitt besök på Bergö sommaren 1950 lovade att kostnaderna för en elkabel till Bergö skulle ersättas genom statsbidrag, vågade man taga steget fullt ut och påbörja arrangemangen för anskaffande av ström från fastlandet. De goda villkor, som Vasa Elektriska erbjöd, bidrog också till de snabba åtgärderna.
För att den planerade elektrifieringen med ström från fastlandet skulle kunna skötas på bästa sätt, såg man sig föranlåten att bilda ett skilt elektricitetsandelslag, som skulle handha uppgiften.
I och med att Andelshandeln befriades från byns elförsörjning, slapp den en börda. Glädjande för det nya företaget var det helt säkert, att Andelshandeln kunde skänka hela lågspänningsnätet och att Andelshandeln ytterligare bidrog med att inlösa 50 andelar för en summa av 100 000 mk. Att Andelshandeln således bidrog till bygdens elektrifiering på ett synnerligen kraftfullt sätt, kan ingen förneka.
En olycka inträffade i slutet av den tid Andelshandeln hade hand om elförsörjningen, då elektricitetsverket hösten 1951 förstördes i en brand. Ekonomisk skada tillfogade denna händelse inte affären, då det brunna var försäkrat till sitt fulla värde. Men händelsen markerade på ett kraftigt sätt övergången från det gamla till det nya.
Den 15 december 1951 kopplades strömmen på från Vasa Elektriska.Startsidan Källa: Utdrag ur jubileumsskrift från Bergö Andelshandel